Nu är den färdig. Jonas Diktsamling har gett ut sin första cd.
Egensinnig och märklig är den. Stark och kompromisslös.
Aldrig förr har jag hört någon läsa sina dikter som Jonas Eklund. Med vacker, klar röst kastar han
sig handlöst ut i de största livsfrågorna av alla. Stort och svepande. Fjärran från solkiga dukar,
dundrande tunnelbanevagnar och kladdiga detaljer.
Jonas läser om eldar som brinner, ondskan, längtan och molnen. Om skadade vingar och förlorade barn.
Jag grips av modet och ordvalet
Han rädes.
Gråter när det dagas.
Söker sin musas famn.
Han läser till musik. Jag lyssnar och känner igen klangerna, hammondorgeln och rtmerna från
70- och 80-talets Splash med Thomas Jutterström på orgel.
Långa sviter med improvisationer och överraskningar. Stadigt och stabilt. Och det svänger
när det ska svänga. Imponeras av Johan Lingvalls orgelspel.
De började spela tillsammans under ett jullov för snart 1,5 år sedan. Då kände de att
energin kom och allt stämde.
Jonas Eklund, röst och valthorn, Rasmus Diamant, bas, Gustaf Frisk,slagverk, Johan Lingvall,
orgel, Ulf Klarström, gitarr och Christian Nilsson, trummor hade hittat varandra.
-Musiken kommer inifrån och allt känns väldigt dynamiskt, sa Jonas då.
Cd:n spelades in i januari i år. På FS-huset i Söderhamn.
Den finns i 300 exemplar och de står själva för kostnaderna.
Ett vågspel i en tuff branch. Men Jonas Diktsamling sticker ut.
Poesi i den här forman är sällsynt och berikande i en värld där alldeles för mycket
förenklas och banaliseras.
|
|
-Kirsten Bjerknes, Ljusnan
|
|